El från kärnkraftverk

Oavsett vad man tycker om kärnkraftverk och på vilka sida man står i den heta debatten om huruvida vi ska ha kärnkraft i Sverige, så måste man ändå erkänna att kärnkraft sannerligen är ett spännande och fascinerande sätt att skapa energi. Det är ett vetenskapligt, genialiskt mästerverk. Men det är också livsfarligt, och en olycka vid ett kärnkraftverk kan ödelägga stora området i lång tid framöver. Och även om många kärnkraftförespråkare framhärdar att risken för olyckor är minimal (vilket den i och för sig är …) så sker det olyckor – och dessa olyckor får ofta katastrofala följder. Med tanke på hur många andra källor till energi som finns, såsom solenergi, vindkraft och vattenkraft, så ser åtminstone inte jag någon anledning till att ta risken med kärnkraft. Men tekniken är ändå intressant, och jag tänkte försöka förklara den lite närmare.

Hur fungerar ett kärnkraftverk?

Grunden i kärnkraft handlar om att utvinna energi ur atomer. Det låter egentligen som ren magi att man kan åstadkomma något sådant. Men det kan man faktiskt. Atomers kärna består nämligen av protoner och neutroner, och dessa hålls samman av något som kallas stark växelverkan. Atomkärnan kämpar hela tiden för att få en lägre energinivå – och det här har forskarna kommit på att man kan använda för att utvinna energi. Tunga atomkärnor har nämligen ett överskott av energi som de gärna vill bli av med för att på så vis minska sin energinivå. Dessa atomkärnor är mottagliga för att klyvas – för då frigörs den överflödiga energin. När man så har klyvt atomkärnan kan man ta tillvara på den frigjorda energin. Tekniken kallas för fission. Man kan även göra det motsatta, alltså att slå samman två atomkärnor, vilket kallas för fusion – men fission är den normala tekniken i kärnkraftverk.

Hur fungerar ett kärnkraftverk?

Vid fission används normalt atomkärnor av uran. För att få atomkärnan att dela på sig räcker det dock inte med att be snällt. Det krävs hårdare tag. Man måste nämligen bombardera den stackars atomkärnan med fria neutroner.

 

Olyckor på kärnkraftverk

Tyvärr kan olyckor på kärnkraftverk ha allvarliga konsekvenser eftersom det då kan spridas giftigt, radioaktivt avfall i naturen. Förutom rena olyckor finns dessutom en risk att kärnkraftverken blir måltavlor i krig, för att på så sätt snabbt slå ut stora delar av elförsörjningen och orsaka stora skador på det attackerade landets människor och miljö. Genom historien har det skett tre större olyckor på kärnkraftverk, varav det senaste 2011 i Japan, Fukushima. Olyckan i Fukushima orsakades av en kraftig jordbävning. Efter jordbävning slog flera höga vågor mot kärnkraftverket och förstörde elsystemet. Utan el fungerade inte kylningen. Reaktorerna blev överhettade och släppte ut vätgas. Den höga koncentrationen vätgas gjorde i sin tur luften explosiv, med flera explosioner som följd. Därmed förstördes fler reaktorer och radioaktiva ämnen kunde sprida sig ut i naturen runt kärnkraftverket. De andra två stora olyckorna är Tjernobyl 1986 och Harrisburg 1979. I Harrisburg ledde en öppen ventil till att kylarvätskan rann ut, vilket i sin tur ledde till en härdsmälta och stora utsläpp av radioaktiva gaser. I Tjernobyl var det ett säkerhetstest som föranledde olyckan. Men på grund av operatörernas misstag slutade det med att två explosioner förstörde reaktorn. Dessutom började det brinna kraftigt, och i brandröken spred giftiga, radioaktiva ämnen ut över ett omfattande område – till och med till Sverige.

Olyckor på kärnkraftverk